Livet är ju beskaffat på det sättet, att det man planerar, inte alltid går att genomföra fullt ut. Så även med efterlängtade fjällturer. Planen var att vandra från Katterjokk – Gatterávri – Hoiganvággi – Gorsavággi – Abisko. Familjeangelägenhetar ändrade på dessa planer, då tiden för vandringen krympte. Vi valde då en alternativ tur, för på fjället skulle vi – ingen kompromiss! Vi beslöt oss för att på två nätter ta oss upp till Gorsavággi via Nuolja – Slåttatjåkka – Frippes fall.
Nere vid Abisko rådde en febril aktivitet, eftersom den stora vandringstävlingen var igång. Vi vägde i alla fall våra ryggsäckar och begav oss sedan mot linbanan. Här vid linbanan var det i princip vindstilla och lagom temperatur, så det verkade bli ett bra vandringsväder. Väl uppe vid bergsstationen på Nuolja, var det storm och runt 6 grader i luften – friskt med andra ord.
På plats i Abisko så var det ompackning av utrustningen, för vägning vid STF- stationen.
Ryggsäckarna med all utrustning vägdes inför turen.
Vid liftstationen var det vindstilla, vilket lovade gott inför fortsättningen.
Väl uppe på fjället Nuolja, var det full storm och endast sju grader varmt. Efter en liten stunds vandring, hade vi det mest kända fjällmotivet på vår södra sida.
Innan vi gick in i det stormiga passet mellan Slåttatjåkka och Lulip Čahtčenjoaski, fick vi en vacker vy ut över Torneträsk mot riksröse 272.
På fikastället låg resterna av en käke, från en ren.
Vi gick ganska snabbt fram till passet mellan Slåttatjåkka och Lulip Čahtčenjoaski. Här stormade det ordentligt från öster, kändes som att gå i en snöstorm och man stod stilla helt och hållet. Mot väster öppnade det sig en fantastisk utsikt över Torneträsk in mot riksröset 272 och Bolnoluokta. På sluttningen av Slåttatjåcka tog vi en välbehövlig paus och fikade. När jag ställde ned min kosa upptäckte vi att vi satt i princip på ett gammalt renskelett. Vi vandrade vidare hela tiden på en höjd av 1 000 meter och högre. Vårt mål denna dag var att ta oss fram till ”Frippes fall”, beläget en bit upp på bergssidan väster alldeles ovanför Kårsavaggestugan.
Väl framme vid Frippes fall, hittade vi den enda möjliga tältplatsen. Ett fantastiskt underlag och en fin utsikt.
Frippes fall. En alldeles utmärkt plats att duscha sig på, om det inte är sex grader i luften, regn och vind.
Väl framme så hittade vi till slut den enda minimala men underbart mjuka tältplatsen på platsen. Ett mjukt underlag och en utsikt som vid klart väder måste vara bland de finaste i fjällvärlden. Nu var det regntunga moln, dimma och kyligt. Tältet slogs upp utan problem och en välbehövlig middag intogs, livsandarna vände åter. Det kändes inte helt naturligt att ta sig an Frippes fall och duscha så här på kvällen. Regn hård vind och kyla dämpade effektivt lusten till detta.
Morgonen efter, så siktade vi en liten glugg av ljus på den regninga och dimmiga himlen.
Morgonen bjöd på lite klarare sikt. Här och var kunde man se en lucka i molntäcket, som gav hopp om bättre väder och sikt. När man ändå är på plats vid Frippes fall, kan man ju lika gärna pröva denna naturliga dusch. Jag kan lova att det gick väldigt fort, så fort att fotografen fick bilden när man är på väg in i fallet och precis lämnat det. Detta ger förmodligen inget diplom, men kanske ett hedersomnämnande av Håkan Friberg.
Från tältet kunde man se hela STF-s stuganläggning i Kårsavagge.
När det klarnade så kunde man se STF anläggningen i Gorsavággi. Vi startade nedstigningen i mulet väder, men efter hand så klarnade det upp och vi fick en fin sikt i hela dalen. Vid raststället kunde vi konstatera att det var ovanligt mycket vatten i de små jokkarna, trots att vi var inne i augusti månad.
Jokkarna var överfulla och svåra att passera, trots att vi var inne i mitten av augusti månad.
Det var en fin tältplats vid Kårsavaggestugorna vi hittade.
Efter tältslagning och mat, gjorde vi en tur längts upp i dalen för att få en skymt av jökeln. Dessvärre var det dimma och regn.
Väl framme vid Kårsavaggestugan, slogs tältet upp och vi intog en välbehövlig lunch. Sedan bar det iväg vidare upp i Gorsavággi för att få en skymt av Gorsajökeln. Dessvärre låg en tung dimma längre upp i dalen och det började stänka lite vatten från ovan här och där, därför beslöt vi oss för att återvända till tältet och Kårsavaggestugan.
Morgonen efter packade vi ihop tält och övrig utrustning, åt frukost och började vandra ned mot Abisko. Morgonen var klar och fin så vandringen blev lätt och snabb. Mellan Gaskkamus och Vuolimus Gorsajavri, simmade en lomfamilj omkring. De var skygga och hade koll på oss hela tiden. Ganska snabbt efter lunchrasten var vi inne i Abisko nationalpark och en stund senare framme i Abisko. Abisko Turiststation var överfull av trötta deltagare i Fjällräven Classic.
Morgonen bjöd på kalasväder. Det var vindstilla och vackert nedanför Kårsavaggestugan på morgonen.
Kårsastugan var fullbelaggd denna natt. På morgonen gjorde sig alla färdiga för avfärd.
Lomfamiljen var skygg och ville inte bli närmare fotograferad.
Slutligen kan understrykas att detta är en fin tur, lagom för två till tre övernattningar. Att gå på höjden fram till Kårsvaggestugan är verkligen att rekommendera. Är det sedan sol och varmt, så är även Frippes fall en höjdare att svalka sig i.
Tankar från Norr 