Samernas nationaldag

Just denna dag är viktig ur flera perspektiv, men det viktigaste är kanske att idag, den sjätte februari, så firas och uppmärksammas samernas egen nationaldag.

Som historiker och Norrbottning, anser jag att kunskapen om det samiska, även är en viktig grund till förståelsen om regionens och den Svenska nationens berättelse.

Just detta års firande uppmärksammar att det är hundra år sedan, de första synbara försöken till samisk politisk organisering tog sina första steg. Detta genom en stark kvinna, Elsa Laula Renberg (1877-1931).

Elsa Laula Renberg, som var född i Tärnaby, var en av de tidigaste att arbeta för att samerna själva skulle organisera sig. Förutom att hon skrev en mängd deputationer till såväl den Svenska som den Norska staten i frågan, var hon initiativtagare till det första stora samiska landsmötet i Trondheim 1917.

Idag och andra dagar, lyssnar jag gärna till den samiska nationalsången.

Det ospårade i landskapet

Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå…….. Jag känner en oändlig tacksamhet när jag hasar fram i snögloppet på mina Tegsnäsare, följande spåret som kära hustrun trampar upp och samtidigt hör mig själv nynna Taubes gamla visa.

Desto äldre jag blir, ju större upplevelse blir det lilla i livet. Att få trampa omkring med Tegsnäsarna i Gammelstadsvikens reservat, är en njutning för själen lika mycket som för kroppen. Men det är ju ingen självklarhet, just därför uppskattar jag det extra mycket.

När jag färdas sakta i det ospårade landskapet så bearbetar jag såväl medvetet som omedvetet, olika tankar som är aktuella. Det kan vara en kommande föreläsning som jag måste förbereda, eller en formulering i ett kort textstycke. Ofta är det minnesbilder som dyker upp, både sorgliga och trivsamma.

Men en sak är säker, det är en fröjd att trampa med Tegsnäsarna i det ospårade landskapet.

Den blå timmen

Den blå timmen. Tillståndet då upplevelsen att ett blått sken dominerar synintrycket, uppstår i gryning eller skymning då det är alldeles klart och oftast kallt.

Just detta tillfälle var en förmiddag strax för klockan nio andra veckan i december, och temperaturen var omkring minus tjugo grader.

Månens kamp med det svaga dagsljuset, skapade ett magiskt blått ljus under loppet av en halvtimme.

Hur hanterar vi detta bruna klägg i demokratins trasmatta?

Ibland blir jag både förbannad och frustrerad, när jag läser eller hör om dessa kackerlackor som utnyttjar det offentliga rummet för sin förorenande propaganda. Extremister och fundamentalister, oavsett vilken politik eller livsåskådning dessa än erkänner sig till, har en både hatisk och provokativ metod att sprida sitt budskap. Att tillåtas kidnappa arbetarrörelsens internationella dag den första maj, är ett exempel. Hatsajter på nätet utan ansvariga utgivare är ett annat exempel.

Ett exempel i närheten av min nuvarande hembygd är ladan i Rutvik. Ladan ligger mycket strategiskt invid vägen på E4:an i södergående sträckning. Tidigare fanns ett annat politiskt budskap målat på ladan, men sedan förra sommaren så är det ett fönster för nynazister. Jag ställer mig frågan – varför upplåter ägaren sin lada till detta?

Ett förslag som jag har, en enkel handling en ljus försommarnatt. Det är att ta med sig en färgpyts med vit färg och måla över första bokstaven i budskapet. Resultatet blir då ett budskap med en helt annan innebörd.